En liten undersökning - del 3

Min tredje fråga till eleverna var huruvida de har använt YouTube i skolarbetet. YouTube - Broadcast Yourself. YouTube är ju roligt inte minst, men också väldigt lärande eftersom så vansinnigt mycket läggs ut.

Tre förstod inte ens hur tanken var, tio hade aldrig tänkt på att man kan använda YouTube på det sättet. Två har använt det ett någon gång medan en elev har använt det flera gånger.

Och hur ska jag tänka nu? Är vårt undervisningsmaterial så fastlagt att det inte går att komplettera med annat? Är kursernas ramar så fyrkantiga att inget annat får plats? Eller har kanske elevernas källkritiska tänkande utvecklats? Eller är kanske YouTube i första hand något man roar sig med och inte vill "förstöra" med att blanda in skolarbetet?

Ja, frågorna är fler än svaren. Och den största frågan är ju vad YouTube skulle kunna användas till i pedagogiska sammanhang. Det ovan nämnda källkritiska tänkandet behöver ju alltid utmanas. När jag och eleverna övade argumentation skulle vi absolut ha kunnat titta på en debatt. Jag är inte så hemma på YouTube, men det finns säkert författare som presenterar sig, föreläsningar som filmats, dikter som läses upp och så vidare. I andra ämnen finns andra möjligheter. Jag ska nog be eleverna att hitta lämpliga filmer - delaktighet, källkritik och lärande - allt i ett!

En liten undersökning - del 2

Den andra frågan som de 16 eleverna besvarat är om de använder Twitter.Twitter: What are you doing? Och varför frågar jag då det? Jo, av ungefär samma anledning som jag undrade om Facebook. Men också för att det är ganska hett, nämns överallt och du kan också följa kändisars mikrobloggande på Twitter utan deras medgivande (något som inte funkar på Facebook).

Ingen av eleverna använder Twitter. Sex har hört talas om det och tio stycken har aldrig hört talas om det. Och här kommer mina - och säkert många kollegors - fördomar på skam. Vi pratar om elevernas Internet-kunskaper som bättre än våra. Men hur får man reda på aktualiteter på nätet? Jo, ofta via övrig media. Tidningar (både i pappers- och nätform naturligtvis) och radio pratar om Twitter. Kan jag således göra tolkningen att många elever inte använder den typen av media? Ja, tyvärr drar jag den slutsatsen. Eller tyvärr förresten? Det är ju bara ur mitt perspektiv som radio och dagstidningar är en nödvändighet. Förmodligen inte dessa elevers perspektiv.

Själv hörde jag talas om Twitter för första gången på Mix Megapols morgonprogram med Adam Alsing, Gry Forsell och Anders Timell som numera är garvade twittrare. Och de är ju i min ålder, kanske lite till och därmed kanske också hopplöst föråldrade för de som är ett par och tjugo.

Det ska bli spännande att se om Twitter också kommer i de yngre grupperna eller om olika verktyg passar för olika typer av människor. Det låter väl inte helt långsökt?

En liten undersökning - del 1

Av ren nyfikenhet gjorde jag en liten undersökning bland mina elever. Varje vecka får de göra en kortare övning i Fronter för att jag vill att de aktivt ska använda lärplattformen. Här passar jag också på att öva sådant som inte hinns med på lektionerna eller fråga saker som jag gärna vill ha kvar svaren på (som mål med kursen och sådant). Och vad kunde passa bättre än att stilla min nyfikenhet lite vad gäller elevernas Internet-användning. För även om Fronter är det jag ska använda nu, kan det väl vara på sin plats att kolla om det finns annat som eleverna redan använder och kanske kan tas med in i lärandet?

16 av eleverna har besvarat frågorna och det är fler än som vanligtvis fullföljer dessa veckoruppgifter Dessutom kom svaren in snabbare än vanligt. Vad kan det bero på? Dels att ämnet intresserar dem, dels att frågorna går snabbt att besvara och egentligen inte kräver något större tankearbete. Och det är säkert skönt som omväxling.

Först frågade jag om de använder Facebook. Välkommen till Facebook! | Facebook Varför vill jag veta det? Jo, både för att jag använder det själv men också för att Facebook finns med i många mediasammanhang. Alla 16 vet vad Faceboook är för något. Två använder FB varje dag, sex ibland, tre har ett konto men använder det nästan aldrig och fem stycken uppger att de inte är intresserade av det. Hälften kan alltså beskrivas som aktiva Facebook-användare. Det tåls att tänka på. Här finns ett sätt att dela information i form av texter, bilder, film och vad du kan tänka dig. Som eleverna redan kan.

Det andra jag tänker på är att FB ger en viss vokabulär till de som använder det. Till exempel vet alla vad en vän är för något. Men en vän på FB är inte detsamma som en vän i verkligheten. Dessutom skriver man ofta lite förtäckt, till exempel kallar jag inte mina barn vid namn utan de heter bebisen och femåringen. För att synas (och det är väl alltid det som det handlar om?) gäller det att formulera sig lite vasst och vitsigt. Och det vet ju många i min ironiska generation att det är svårt att släppa taget om ironin när den väl inträtt i livet.

Och jag som FB-användare förutsätter att andra - framför allt de som är yngre än jag själv - kan denna vokabulär. Men om bara hälften förstår vad jag pratar om är jag definitivt ute på hal is.

Ödmjukhet

Nu ska jag generalisera - big time. Men även stora generaliseringar innehåller visst mått av sanning och du som läsare får själv avgöra om du vill ta åt dig eller inte. En liten hint bara, om du blir irriterad så är det nog för att det träffar rätt.

Pedagoger saknar ödmjukhet.

När en skolledning tar ett beslut är det alltid fel. För skolledningen är inte pedagoger och vet således inte vad de pratar om. Annan kompetens eller andra perspektiv är inte värda att beakta. Om pedagogernas brist på ödmjukhet berodde på att de alltid satte eleverna i fokus, skulle detta vara lättare att hantera. Men så är inte fallet. Pedagogernas fokus är dem själva.

Om en elevgrupp besitter viss kunskap (till exempel vad gäller teknik) och det skulle passa dem att använda det i sitt lärande, vet de inte heller vad de pratar om. För de är inte pedagoger. Pedagogen vet alltid bäst och således vet pedagogen också om teknik skulle vara ett lämpligt hjälpmedel för den enskilde eleven eller inte. Och ofta är det inte som passar, för pedagogen vet att det sättet han eller hon de senaste tjugo åren bedrivit sin undervisning på är den rätta för... ja, det skulle ju stå eleven här men jag kastar ut hakan och menar att undervisningen är bäst för pedagogen.

I mina kurser tappar jag ofta de svagaste eleverna. Ibland glömmer jag bort mig - jag är ju pedagog för guds skull - och sträcker på mig för alla MVG jag får sätta. Istället borde jag öva ödmjukhet och använda min tid till att fundera hur jag måste lägga upp min undervisning så att den också passar de jag vanligtvis tappar på vägen.

Och om jag hade ännu mer mod, kunde jag också diskutera semestertjänst kontra ferietjänst under denna rubrik också. Men jag har bara en haka, och jag gillar faktiskt den.

Kommentarer

Nu kan även ni som inte har ett Google-konto kommentera mina inlägg. Det vore roligt att höra hur ni som är mina kollegor tänker!

Och jag har börjat att twittra. Såklart.

Kursträff två

Så har jag varit i Lindesberg igen. Förmodligen var det vädret, men denna gång lade jag märke till hur vackert Masugnen ligger. Det var trevligt att upptäcka det.

Om jag var lyrisk efter första träffen, är jag i dag lite ... ja, inte lyrisk. Lärarna var lika bra denna gång, så även det som avhandlades. Men sedan sist har jag insett alla begränsningar i tid och teknik och kan därför inte kasta mig över det med samma entusiasm som sist.

Men för att sammanfatta dagen var det på förmiddagen Fronter. Jag visste innan vad som skulle behandlas och var således beredd på att jag redan kunde det mesta. Så blev det också, men därmed inte sagt att tiden var bortkastad. Att se Ann Gustafssons upplägg var intressant, eftersom jag själv ska förmedla dessa kunskaper till kollegor och i viss mån elever. Mina kurskollegors frågor bidrog också till att öka förståelsen för vad mina kollegor på Komvux kan tänkas fundera över. Man blir ju så snabbt hemmablind och tycker att allt är solklart. Tänk så fort det gick att glömma alla svordomar jag spred runt mig när jag började bygga i Fronter!

Dessutom fick jag av Ann och min trevliga bordsgranne lite tips på hur jag kan lösa problemet med att ge eleverna individuella startdatum vid hemprov. Vi får se vad min kollega Mia tycker om förslagen. Det blir inte optimalt, men i alla fall bättre. Eller som den andra utbildaren idag, Robert Andersson, säger: "Good enough".

På eftermiddagen jobbade vi med Adobe Presenter som är ett insticksprogram till Power Point. Det gör presentationen levande och mer tilltalande. Det finns flera pedagogiska finesser med det hela. Jag hoppas att jag hinner testa detta - kanske ska jag spara mina 30 dagars testversion till juni när kollegor och elever försvunnit ut i sommarvärmen. Och det blir ju hemmajobb - jag kommer nog inte kunna använda det heller på jobbdatorn. Jag är glad att jag har beställt snabbare bredband, även om det kanske skulle bekostas av farbror kommunen ;).



Om jag gillar Adobe Presenter (och om ovan nämnda Mia också gör det förstås, hon kommer inte att komma undan något av det jag inspireras av på kursen) borde 1200 kronor för en licens kännas överkomligt. Men jag vill också hinna kolla på Prezi. Och på... Och på... Och på...

Vad skulle Google göra nu?

I lördagens Latte-bilaga (till Nerikes Allehanda) fanns för ovanlighetens skull något som fångade mitt intresse. Det var en artikel med titeln Vad skulle Google göra nu?.

Artikeln bygger på en intervju med it-profeten Jeff Jarvis som är ständigt aktuell, men just nu aktuell med boken What would Google do?. Där förespråkar han en mindre hemlig och mer kundvänlig företagsattityd och använder i intervjun Saab som exempel. Om de lät folk delta i utvecklingsprocesserna av nya bilmodeller skulle också de bilarna säljas till de människorna. Istället stänger Saab in sig med massor av hemlighetsmakeri runt skapandet.




Många avfärdar Jeff Jarvis som alltför vild i sina idéer, men faktum är att han via sitt aktiva bloggande bland annat lyckades skapa en bloggbävning (återigen ett fantastiskt ord!) mot företaget Dell, vilket ledde till att när man googlade på Dell kom Jarvis blogg upp som första träff. Måste det tilläggas att Dell bemötte kritiken till Jarvis fördel?

BuzzMachine

Kopplingen må ses som långsökt, men kanske måste också Komvux i Örebro jobba in lite googletänkande? Jag avrundar denna lilla reflektion av ett citat av nämnde it-profet:

Somliga lever i förnekelse och vill försvara den värld som en gång fanns. Det är nog en ganska mänsklig, men inte desto mindre ohållbar, reaktion. För den som inte förändras kommer att förgöras. Vad man tycker om utvecklingen är egentligen irrelevant.

Som kuriosa kan också sägas att Jarvis twittrar frenetiskt. Han anses vara en av världens 100 mest inflytelserika mediepersonligheter och ägnar sig åt sådant trams ;).

Ett scenario

En ny elev har sökt till Komvux i Örebro. Hon ska läsa engelska, svenska, samhällskunskap och matematik. Heltid, med andra ord, kanske till och med mer än heltid.

På terminens första dag får hon ett användarkonto till Komvux egen hemsida. Dit kommer hon att gå många gånger de närmsta tjugo veckorna. Varför det? Jo, för där finns nästan allt hon behöver utöver lärare och kurslitteratur för att klara sina studier. I ett par ämnen har hon också läraren digitalt och kurslitteraturen inbakad i Fronter.

Den sida hon nu har tillgång till innehåller fakta om Komvux. Där finns information om skolan. Här ligger en gadget till bibliotekets bokkatalog och hon kan söka direkt. Hon kan också logga in på Fronter direkt från den sidan, också via gadget. Med hjälp av feeds kan hon också se om lärarna skrivit några nyheter eller meddelanden i Fronter.

Självklart finns här också veckans lunchmeny som är klickbar för att hon ska kunna se ingredienser och näringsinnehåll.

För skolarbetet finns här också (som gadgets då) NE, Alex och Google.

Men det bästa av allt är att hon själv kan bygga om sidan så att den passar just henne. Hon väljer att koppla sin e-post till startsidan men också en översättare som hon tycker är bra att ha när hon jobbar med engelskan. Ett särskilt stavningsprogram för dyslektiker använder hon mycket och lägger också här.

Ja, det blev ganska mycket på den här elevens anpassade webbsida så hon tar bort lunchmenyn eftersom hon inte ens bor i Örebro utan läser helt på distans.

iGoogle

Detta är en smärre revolution för mig. Nu händer det något som förändrar mitt internetanvändande och följaktligen mina pedagogiska funderingar hur tekniken ska användas optimalt.

iGoogle

Tanken är, som jag tolkar det, att du skaffar en egen iGoogle-sida och bygger om den efter behag. Du lägger den som startsida (om du inte jobbar på Örebro kommun förstås, då gör du det på din dator hemma), och det kallas också "customized homepage". På iGoogle samlar du det som du använder Internet till: e-post, bloggar, nyheter, YouTube, Google Maps, väder och allt vad du kan tänkas använda frekvent. Detta görs med gadgets och många finns färdiga att bara välja.

YouTube - How to Use iGoogle : What are Gadgets in iGoogle?

Nu kommer alltså informationen till mig, istället för att jag ska söka efter den. På min egen iGoogle har jag nu bland annat Facebook, ett par bloggar jag följer, NA, aktuellt väder för Örebro, You Tube och annat i form av gadgets och feeds.

Vad är feeds och hur använder jag dem?
En feed är en regelbundet uppdaterad sammanfattning av webbinnehåll tillsammans med länkar till fullständiga versioner av det innehållet. När du prenumererar på en feed för en viss webbplats genom att använda en feedläsare, får du en sammanfattning av nytt innehåll från den webbplatsen.

Så i mitt nästa inlägg måste jag ju diskutera hur detta skulle kunna användas i undervisningen? Kan vi kanske genom detta tankesätt hjälpa eleverna att sortera i informationsflödet?

IT-fri lördag?

Lördagen bjöd på strålande väder och vad kan vara en bättre förutsättning för en datafri dag än just solsken?

Sagt och gjort, jag bestämde mig på morgonen att just denna dag skulle vara IT-fri. Det är ju ingen match, eller?

Förmiddagen avlöpte utan en tanke på mejl, blogg eller bankärenden. Istället njöt jag av familj och trädklippning.

Vid lunchtid började den virutella världen göra sig påmind - datorn står fullt synlig på matbordet och är sällan så mörk och avstängd som denna dag. Men skam den som ger sig. Ett leende mot barnen och surfsuget försvann.

Framåt eftermiddagen bar det av i bilen för att ta en skogspromenad med en god vän. Av ohängd vana åkte mobilen fram och aj så enkelt det var att ta genvägen till e-posten och klicka på Skicka & ta emot. Jag försökte envist övertala mig själv att detta inte var ett avsteg från planen, men där vann samvetet över argumenten. Nåja, en gång är ingen gång.

Efter en njutbar stund i Karslunds vackra omgivningar följde vännen med hem och vi diskuterade bildspelet jag gjort innehållande minstingens dopbilder. Och som jag trott, hade animeringarna inte följt med när mejlet löstes upp i intet uppe bland molnen och sedan samlades ihop i hennes inkorg. Så då var jag ju tvungen att slå på datorn för att visa henne. Eller hur?

Och när datorn ändå var på, försvann hämningarna och alla mina IT-kompisar skulle kollas av.

Sensmoral? Ja, jag vet faktiskt inte. Är jag för IT-beroende? Eller måste jag avstå om det inte är något problem? Vem avgör vad som är problem och inte? Kanske femåringen som har sagt på dagis att mamma är bra på att jobba (vilket är vad han tror att jag gör när jag sitter vid datorn)? Ja, kanske är det han som avgör det.

Twitter - eller var det Flutter?

För er som inte vet, är Twitter en mikroblogg där man skriver vad man gör på max 140 tecken. Grundtanken är att man ska svara på frågan: What are you doing? Och så kan man följa andra twittrare, det finns många kändisar att välja på.

Twitter låter för många som ett skämt. Och visst kan man undra om det är så intressant när och var jag dricker mitt kaffe, så filmen nedan är onekligen underhållande.

Ändock, måste jag tillstå att jag verkligen får avstå. Jag menar, som facebookare (underbart ord!) blir jag sugen att testa, men tvingar mig själv att låta bli eftersom många sådana här saker verkar som ett gift. Man blir beroende. Å andra sidan tar det inte så mycket tid som golf.

För er som är nyfikna, kolla in filmen på twitter.com (jag lyckades inte få in filmen här, men den är verkligen kul - fantastisk engelska och underbara argument om varför just du behöver Twitter).

En annan reflektion runt detta är språkbruket. På noll sekunder - ungefär - har vi fått ett nytt verb i svenskan: att twittra. Det är vackert, tycker jag.


YouTube - Flutter: The New Twitter

Prezi

Nu har jag kollat in Prezi lite grann. Det är kanske inte det snyggaste verktyget i världen men om det är lika enkelt som instruktionsfilmen visar, då är det ju ett alternativ till Powerpoint, som några upplever som krångligt. Min kollega Mia kommer förmodligen att gilla Prezi (om jag nu lyckas få en testversion på jobbets datorer, vilket är lättare sagt än gjort). Mia är kreativ och kan säkert få den att bli snygg till och med.

Powerpoint är bra för det mesta tycker jag, men jag blir ofta irriterad på att olika versioner inte kan spela upp det man lagt in. Om jag gör en presentation med animeringar i hemma på min dator, och sedan ska använda den i klassrummet, är animeringarna borta och enbart hela sidor visas. Den pedagogiska poängen faller ofta platt. Lärdom? Jobba inte hemma...

Men om jag hade jobbat hemma nu, hade jag testat att lägga in instruktionen om Prezi som film här. Nu får jag nöja mig med att kopiera in adressen här:
http://prezi.com/

Eller är finns det något annat sätt? Som gör länken klickbar till exempel (utan google toolbar som jag inte kan installera på jobbdatorn)? Alla tips välkomnas!

Ny look!

Jag kunde inte motstå att härma några kurskollegors bloggmall. Det ser mycket coolare ut med svart bakgrund. Dessutom gillar jag bättre när inläggen kommer till vänster i bloggen och det andra till höger.

Jag hoppas verkligen att nästa inlägg innehåller en film - det behöver mitt klick-självförtroende nu.