IT-fri lördag?

Lördagen bjöd på strålande väder och vad kan vara en bättre förutsättning för en datafri dag än just solsken?

Sagt och gjort, jag bestämde mig på morgonen att just denna dag skulle vara IT-fri. Det är ju ingen match, eller?

Förmiddagen avlöpte utan en tanke på mejl, blogg eller bankärenden. Istället njöt jag av familj och trädklippning.

Vid lunchtid började den virutella världen göra sig påmind - datorn står fullt synlig på matbordet och är sällan så mörk och avstängd som denna dag. Men skam den som ger sig. Ett leende mot barnen och surfsuget försvann.

Framåt eftermiddagen bar det av i bilen för att ta en skogspromenad med en god vän. Av ohängd vana åkte mobilen fram och aj så enkelt det var att ta genvägen till e-posten och klicka på Skicka & ta emot. Jag försökte envist övertala mig själv att detta inte var ett avsteg från planen, men där vann samvetet över argumenten. Nåja, en gång är ingen gång.

Efter en njutbar stund i Karslunds vackra omgivningar följde vännen med hem och vi diskuterade bildspelet jag gjort innehållande minstingens dopbilder. Och som jag trott, hade animeringarna inte följt med när mejlet löstes upp i intet uppe bland molnen och sedan samlades ihop i hennes inkorg. Så då var jag ju tvungen att slå på datorn för att visa henne. Eller hur?

Och när datorn ändå var på, försvann hämningarna och alla mina IT-kompisar skulle kollas av.

Sensmoral? Ja, jag vet faktiskt inte. Är jag för IT-beroende? Eller måste jag avstå om det inte är något problem? Vem avgör vad som är problem och inte? Kanske femåringen som har sagt på dagis att mamma är bra på att jobba (vilket är vad han tror att jag gör när jag sitter vid datorn)? Ja, kanske är det han som avgör det.