Ödmjukhet

Nu ska jag generalisera - big time. Men även stora generaliseringar innehåller visst mått av sanning och du som läsare får själv avgöra om du vill ta åt dig eller inte. En liten hint bara, om du blir irriterad så är det nog för att det träffar rätt.

Pedagoger saknar ödmjukhet.

När en skolledning tar ett beslut är det alltid fel. För skolledningen är inte pedagoger och vet således inte vad de pratar om. Annan kompetens eller andra perspektiv är inte värda att beakta. Om pedagogernas brist på ödmjukhet berodde på att de alltid satte eleverna i fokus, skulle detta vara lättare att hantera. Men så är inte fallet. Pedagogernas fokus är dem själva.

Om en elevgrupp besitter viss kunskap (till exempel vad gäller teknik) och det skulle passa dem att använda det i sitt lärande, vet de inte heller vad de pratar om. För de är inte pedagoger. Pedagogen vet alltid bäst och således vet pedagogen också om teknik skulle vara ett lämpligt hjälpmedel för den enskilde eleven eller inte. Och ofta är det inte som passar, för pedagogen vet att det sättet han eller hon de senaste tjugo åren bedrivit sin undervisning på är den rätta för... ja, det skulle ju stå eleven här men jag kastar ut hakan och menar att undervisningen är bäst för pedagogen.

I mina kurser tappar jag ofta de svagaste eleverna. Ibland glömmer jag bort mig - jag är ju pedagog för guds skull - och sträcker på mig för alla MVG jag får sätta. Istället borde jag öva ödmjukhet och använda min tid till att fundera hur jag måste lägga upp min undervisning så att den också passar de jag vanligtvis tappar på vägen.

Och om jag hade ännu mer mod, kunde jag också diskutera semestertjänst kontra ferietjänst under denna rubrik också. Men jag har bara en haka, och jag gillar faktiskt den.