Den kanske mest intressanta frågan att få besvarad, var frågan om hur ofta eleven använder Internet i skolarbetet. Återigen fick jag ändra min inre bild av den faktiska världen.
Av de 16 svaren är det bara två som använder Internet varje gång de pluggar. Resultatet hade blivit än mer intressant om jag också vetat vad de läser utöver min svenska. Hälften dock, använder Internet ofta och resterande sex personer gör det ibland. De två svarsalternativen Någon enstaka gång och Aldrig stämde alltså inte in på någon elev. Så där fick jag rätt i mina tankar, men jag hade absolut förväntat mig att flera använde Internet i ännu högre grad.
Lika intressant är ju självfallet vad eleverna använder på Internet. Den frågan hade inga svarsalternativ utan eleverna fick själva ange vad de använder. I särklass står ju Google med 14 omnämningar. De övriga två har inte svarat alls på frågan! Och där kändes som mina tidigare inlägg om iGoogle och Google-tänkande blev än mer berättigade. Google är större än vi anar!
Hack i häl kommer msn med 13 omnämningar. På några ställen finns tillägget att det är denna funktion man använder för att hålla kontakt med folk. 13 av 16. Och vi skickar e-post... Jag använder inte msn. Jag vet en kollega som gör det, jag gissar att hon har kontakt med elever där också. Något att ta efter? Eller sitter kanske redan massa kollegor och gör detta? Då kanske vi inte behöver en e-postfunktion i Fronter?
Sedan följer ett stort hopp till YouTube, Facebook och Wikipedia som får fem, fyra respektive tre omnämningar var. Tidningar nämns av två elever. Shoppingsajter och diskussionsforum får också två omnämningar vardera.
Och vilka slutsatser ska vi dra av detta? Ingen aning faktiskt. Förmodligen att definitionen av Internet är betydande i sammanhanget. Alla elever har svarat på frågorna via Fronter men bara en har tolkat det som att använda Internet!
Visar inlägg med etikett Facebook. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Facebook. Visa alla inlägg
lördag 2 maj 2009
tisdag 28 april 2009
En liten undersökning - del 2
Den andra frågan som de 16 eleverna besvarat är om de använder Twitter.Twitter: What are you doing? Och varför frågar jag då det? Jo, av ungefär samma anledning som jag undrade om Facebook. Men också för att det är ganska hett, nämns överallt och du kan också följa kändisars mikrobloggande på Twitter utan deras medgivande (något som inte funkar på Facebook).
Ingen av eleverna använder Twitter. Sex har hört talas om det och tio stycken har aldrig hört talas om det. Och här kommer mina - och säkert många kollegors - fördomar på skam. Vi pratar om elevernas Internet-kunskaper som bättre än våra. Men hur får man reda på aktualiteter på nätet? Jo, ofta via övrig media. Tidningar (både i pappers- och nätform naturligtvis) och radio pratar om Twitter. Kan jag således göra tolkningen att många elever inte använder den typen av media? Ja, tyvärr drar jag den slutsatsen. Eller tyvärr förresten? Det är ju bara ur mitt perspektiv som radio och dagstidningar är en nödvändighet. Förmodligen inte dessa elevers perspektiv.
Själv hörde jag talas om Twitter för första gången på Mix Megapols morgonprogram med Adam Alsing, Gry Forsell och Anders Timell som numera är garvade twittrare. Och de är ju i min ålder, kanske lite till och därmed kanske också hopplöst föråldrade för de som är ett par och tjugo.
Det ska bli spännande att se om Twitter också kommer i de yngre grupperna eller om olika verktyg passar för olika typer av människor. Det låter väl inte helt långsökt?
Ingen av eleverna använder Twitter. Sex har hört talas om det och tio stycken har aldrig hört talas om det. Och här kommer mina - och säkert många kollegors - fördomar på skam. Vi pratar om elevernas Internet-kunskaper som bättre än våra. Men hur får man reda på aktualiteter på nätet? Jo, ofta via övrig media. Tidningar (både i pappers- och nätform naturligtvis) och radio pratar om Twitter. Kan jag således göra tolkningen att många elever inte använder den typen av media? Ja, tyvärr drar jag den slutsatsen. Eller tyvärr förresten? Det är ju bara ur mitt perspektiv som radio och dagstidningar är en nödvändighet. Förmodligen inte dessa elevers perspektiv.
Själv hörde jag talas om Twitter för första gången på Mix Megapols morgonprogram med Adam Alsing, Gry Forsell och Anders Timell som numera är garvade twittrare. Och de är ju i min ålder, kanske lite till och därmed kanske också hopplöst föråldrade för de som är ett par och tjugo.
Det ska bli spännande att se om Twitter också kommer i de yngre grupperna eller om olika verktyg passar för olika typer av människor. Det låter väl inte helt långsökt?
söndag 26 april 2009
En liten undersökning - del 1
Av ren nyfikenhet gjorde jag en liten undersökning bland mina elever. Varje vecka får de göra en kortare övning i Fronter för att jag vill att de aktivt ska använda lärplattformen. Här passar jag också på att öva sådant som inte hinns med på lektionerna eller fråga saker som jag gärna vill ha kvar svaren på (som mål med kursen och sådant). Och vad kunde passa bättre än att stilla min nyfikenhet lite vad gäller elevernas Internet-användning. För även om Fronter är det jag ska använda nu, kan det väl vara på sin plats att kolla om det finns annat som eleverna redan använder och kanske kan tas med in i lärandet?
16 av eleverna har besvarat frågorna och det är fler än som vanligtvis fullföljer dessa veckoruppgifter Dessutom kom svaren in snabbare än vanligt. Vad kan det bero på? Dels att ämnet intresserar dem, dels att frågorna går snabbt att besvara och egentligen inte kräver något större tankearbete. Och det är säkert skönt som omväxling.
Först frågade jag om de använder Facebook. Välkommen till Facebook! | Facebook Varför vill jag veta det? Jo, både för att jag använder det själv men också för att Facebook finns med i många mediasammanhang. Alla 16 vet vad Faceboook är för något. Två använder FB varje dag, sex ibland, tre har ett konto men använder det nästan aldrig och fem stycken uppger att de inte är intresserade av det. Hälften kan alltså beskrivas som aktiva Facebook-användare. Det tåls att tänka på. Här finns ett sätt att dela information i form av texter, bilder, film och vad du kan tänka dig. Som eleverna redan kan.
Det andra jag tänker på är att FB ger en viss vokabulär till de som använder det. Till exempel vet alla vad en vän är för något. Men en vän på FB är inte detsamma som en vän i verkligheten. Dessutom skriver man ofta lite förtäckt, till exempel kallar jag inte mina barn vid namn utan de heter bebisen och femåringen. För att synas (och det är väl alltid det som det handlar om?) gäller det att formulera sig lite vasst och vitsigt. Och det vet ju många i min ironiska generation att det är svårt att släppa taget om ironin när den väl inträtt i livet.
Och jag som FB-användare förutsätter att andra - framför allt de som är yngre än jag själv - kan denna vokabulär. Men om bara hälften förstår vad jag pratar om är jag definitivt ute på hal is.
16 av eleverna har besvarat frågorna och det är fler än som vanligtvis fullföljer dessa veckoruppgifter Dessutom kom svaren in snabbare än vanligt. Vad kan det bero på? Dels att ämnet intresserar dem, dels att frågorna går snabbt att besvara och egentligen inte kräver något större tankearbete. Och det är säkert skönt som omväxling.
Först frågade jag om de använder Facebook. Välkommen till Facebook! | Facebook Varför vill jag veta det? Jo, både för att jag använder det själv men också för att Facebook finns med i många mediasammanhang. Alla 16 vet vad Faceboook är för något. Två använder FB varje dag, sex ibland, tre har ett konto men använder det nästan aldrig och fem stycken uppger att de inte är intresserade av det. Hälften kan alltså beskrivas som aktiva Facebook-användare. Det tåls att tänka på. Här finns ett sätt att dela information i form av texter, bilder, film och vad du kan tänka dig. Som eleverna redan kan.
Det andra jag tänker på är att FB ger en viss vokabulär till de som använder det. Till exempel vet alla vad en vän är för något. Men en vän på FB är inte detsamma som en vän i verkligheten. Dessutom skriver man ofta lite förtäckt, till exempel kallar jag inte mina barn vid namn utan de heter bebisen och femåringen. För att synas (och det är väl alltid det som det handlar om?) gäller det att formulera sig lite vasst och vitsigt. Och det vet ju många i min ironiska generation att det är svårt att släppa taget om ironin när den väl inträtt i livet.
Och jag som FB-användare förutsätter att andra - framför allt de som är yngre än jag själv - kan denna vokabulär. Men om bara hälften förstår vad jag pratar om är jag definitivt ute på hal is.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)