Vad var det jag sa?

Visst sa jag att det var sommar även om semestern är slut? Nu är det 32 grader i Örebro. Cykelturen hem blir svettig!

Ja, då är första veckan till ända. Det var nog bra att börja med halvtid. För mycket tid framför datorn gör inte gott i kropp och knopp. Men det har varit en okej vecka. Lite svårt att hitta suget men lite små uppdrag och idéer att jobba med gjorde det hela lite lättare.

Jag har också gjort ett utkast på min examinationsuppgift. Det känns skönt. Nu får det vila lite och landa. Under arbetet blev det av att läsa in en novell med hjälp av "mitt" nya headset. Jag tog hjälp av PIM, och det fungerade bra. PIM är sååå pedagogiskt, och det passar mig utmärkt. För även om jag gillar datorer och att klicka, så är jag inte särskilt bra på teknik. Jag måste lära mig från grunden, och då funkar PIM strålande. Audacity kommer jag att jobba mer med och lära mig mer i.

http://www.pim.skolverket.se/


Jag har också lattjat lite med Prezi. Valmöjligheterna är inte så många i gratisversionen, men det gick snabbt och lära sig och blir rätt läckert faktiskt. Så läckert att jag nog ska använda det i nästa vecka när jag åker till en annan kommun för att prata om hur jag jobbar med flexibelt lärande i vardagen. Jag och min ständige vapendragare Mia. Eller om det är jag som är vapendragaren. Det varierar nog! Om hon gillar min Prezi-presentation så kör vi på den.

http://prezi.com/

Sommarhelg!

Nya beslut

Det har visserligen regnat mer än behövligt under juli månad, men jag har ändå inte ägnat jobbet några längre tankar. I joggingspåret har det blivit någon Fronter-fundering och likaså om examinationsuppgiften. Så jag måste säga att jag är ganska stolt över mig själv.

Men är jag utvilad då? Nej, min hjärna har varit full av annat hela sommaren och eftersom jag till stor del varit själv med barnen har det inte blivit mycket hängmattehäng eller. Ingenting faktiskt. Och nu är det den tredje augusti och jag är tillbaka på jobbet. Det känns bra, nu ska jag sitta still och äta min mat. Jag känner mig ganska avslappnad trots att jag vet att jag har några hektiska veckor framför mig. Det är ju inget kärnkraftverk jag jobbar på. Så allt väl med andra ord.

Nu ska jag ta tag i trådarna runt uppgiften i IKT-kursen. Så mycket har i alla fall hänt under sommaren att jag omvärderat mitt beslut och nu är helt säker på att uppgiften ska genomföras på jobbet. En pedagogisk modell vill jag ju testa i verkligheten och då måste den skapas på den befintliga tekniken. Jag har ju ingen större nytta av den hemma. Det kommer att bli spännande att genomföra uppgiften.

Och det är mycket kvar av sommaren, även om semestern är slut.

Beslutet fattat

Det blev inte riktigt som jag trodde vid förra inlägget. Men beslutet blev ganska likt mina vanliga beslut. En kompromiss alltså.

Planen för arbetet surrar nu runt i huvudet och jag hinner tyvärr inte lägga tid på den under dagen, utan låter det surra vidare och jobbar med den min första arbetsvecka istället. Då är jag nog så där skönt själv på jobbet igen. Men sedan kommer jag att utföra en del moment hemma, till exempel Prezi eller Adobe Presenter vill jag gärna jobba med.

Men att filma går ju inte utan kamera. Att lägga upp film utan att redigera den och ändra filformat är kanske inte heller helt lämpligt. Och sådana saker har jag vare sig hemma eller på jobbet, så det får nog stå över. Jag får helt enkelt jobba mer med den pedagogiska modellen än det tekniska genomförandet. Och kanske lägga till några scenarion på hur jag skulle ha önskat att jag löst en del utmaningar. Ja, vi får se. Men nu är det dags att sluta gnälla och göra det bästa av situationen. Just det som jag gnäller över att folk runt omkring mig inte gör så mycket som jag vill.

Trevlig sommar! Om det kommer något inlägg här under de fem närmaste veckorna, betyder det att jag har svårt att koppla bort jobbet eller att det regnar så fasligt att jag bestämt mig för att jobba med examinationsuppgiften.

Ett litet beslut att ta

Åtminstone en av dessa dagar har jag tänkt att ägna åt IKT-kursen. Jag vill sätta mig in i uppgiften som ska göras och studera ikapp det jag missade sista träffen. Och då är det ju ett litet beslut som ska tas. Vilken väg ska jag ta?

1. Åka hem och sätta mig framför en dator som jag själv råder över. Då kan jag testa det jag vill och det jag bör testa.

Det som talar emot ettan, är att jag har småbarn och man hemma. De har semester. Det har inte jag. Dessutom blir det lite av en principsak att inte jobba hemma. Det är ju därför jag tycker att min 40-timmarstjänst är bra. Jobb är jobb, hemma är hemma.

2. Sitta kvar här och göra det på riktigt. Kursen är jobbrelaterad, alltså bör den genomföras med de förutsättningar jag har på jobbet.

Det som talar emot tvåan, är att det strider mot hela duktiga-flickan. Jag är van att göra rätt för mig (även om det sällan är andras förväntningar än mina egna som ställer kraven) och jag vill ju få ut så mycket som möjligt av kursen.

Men jag ska i uppgiften forma en pedagogisk metod. Och sjävlklart vill jag använda den om den blir bra, alltså bör den göras här på jobbet.

Ja, jag ser vart hän det lutar. Men jag bestämmer mig i morgon...

Sommararbete

Många tycker synd om oss som ännu inte har semester, nu när det fina vädret äntligen kommit. Men i mitt fall är det helt onödigt. Jag gillar fint väder oavsett var jag befinner mig. Och att vara på jobbet nu har flera fördelar:


* Jag sitter i lugn och ro med Fronter-administrationen. Det kräver eftertanke och testande, vilket jag har ro till nu.

* På rasterna (som jag faktiskt tar nu, till skillnad från delar av övriga året) sitter jag ute och dricker mitt kaffe.

* Jag pratar med annan personal än vanligt, vilket är både trevligt och lärorikt. Framför allt när administrationen har samma problem med en viss enhet inom kommunen som jag har. Då kan vi tillsammans skratta åt eländet.

* Jag tar en halvtimme här och där då jag sitter ute i solen och läser sådant som jag länge velat läsa, men inte prioriterat. Just nu Tillgängliga webbplatser i praktiken som är riktigt bra.

* Jag har radion på, jag stör ju ingen annan.

På det här sättet är jag redan nedvarvad när semestern börjar trots att jag hinner hur mycket som helst under sista veckan.

Trött på mitt uppdrag

Nu är det snart dags att avsäga sig uppdraget som IT-pedagog på Komvux i Örebro. Följande saker har jag försökt att testa:
* Blogga - det får jag göra mestadels hemma eftersom jag inte får installera Google Toolbar på min jobbdator.
* Adobe Presenter - nix box från IT-enheten
* Firefox - för att effektivt kunna jobba med Fronter (med två webbläsare, nej, det får man absolut inte ha på kommunens datorer!

Och några andra saker har jag också testat, utan att ens få testa det för IT-enheten sätter stopp. Vad får det här för effekter?
1. Jag blir arg, sur och trött på mitt uppdrag.
2. Mina kollegor får inte ta del av ny teknik.
3. Jag kan inte slutföra den IKT-kurs jag går utan att behöva använda min hemdator.
4. Örebro kommun kommer att hamna ohjälpligt efter när det gäller teknik.

Punkt och slut.

Sommarfunderingar

Det borde vara sommar. Studenterna har tjoat och stimmat hela dagen. Och jag har börjat städa e-posten. Det är liksom typiska sommartecken. Och ändå inte. Det är kallt som attans. Och jag har alldeles för mycket ogjorda projekt som gör att det där relativa lugnet som infaller sig någon vecka efter terminslut, inte har kommit i år. Men jag tror att jag ska ägna mig åt att fortsätta städa e-posten, det brukar skapa en bild av vad som hänt under terminen. Och ger hjärnan lite utrymme att reflektera.

Som nu, när jag kom på att jag måste ta med kopior på betyg, så att jag kan söka den kursen som den här bloggen ingår i. Konstigt. Märkligt också att skriva en blogg som ingen läser. Det blir kanske ett utrymme för personligt reflekterande istället. Eller ska jag testa och skriva något riktigt kontroversiellt?

Nåväl, om ett par dagar kanske tankarna har hunnit ikapp mig. Så småningom ska jag också hinna läsa min egen blogg för att komma ihåg vad jag ville göra. Besöka kursens Fronter-rum ska jag också göra. För att testa Adobe Presenter minns jag bestämt att jag ville göra!

Mera kurs

Den här terminen har jag fått förmånen att lära mig massor av saker. Förutom det sedvanliga inhämtande av livets kunskaper i mötet med eleverna har jag ju också gått IKT-kursen i Lindesberg (som jag dock inte är färdig med). Jag ser fram emot lite tid i juni och augusti när jag ska titta lite mer på de tips som kommer därifrån.

Men i veckan som var fick jag också åka till Göteborg på en tvådagarskurs i hur man administrerar Fronter. Som småbarnsförälder såg jag nog mest fram emot att få sova en hel natt, men nu ett par dagar senare är det, som tur är, kursen som sådan som är det bestående från resan. (Men jag sov faktiskt nio timmar i sträck.)


Med bara två deltagare och en utbildare blev det en mycket intensiv kurs. Jag ville veta allt och förstå allt! Att jag aldrig lär mig, att det inte går att lära sig allt. Jag borde gå en kurs i hur man behärskar sig istället!

Nåväl, det blev förhoppningsvis mycket inhämtande av kunskap och just nu är det lite synd att jag inte har tid att sätta igång med detta direkt. Terminsslut pockar på uppmärksamhet och alla roliga prövningselever vill också ha betyg. Men även här ser jag fram emot ett par dagar i juni där jag kan fundera, reflektera och praktiskt kan ta itu med detta. Jag känner också ett stort behov av att ventilera med Bo, Olle och Inger. Och visst kommer Mia att få sin beskärda del, men hon ska bara få höra om allt det roliga som jag lärt mig. Det svårare och besvärligare ska hon få slippa!

Så, det är skönt att veta att jag inte behöver vara sysslolös när jag kommer till jobbet.

Du sköna maj

Maj är bedårande vackert och ack så välkommen. Men hysterisk.

Intressanta diskussioner hinner man i alla fall ha, som tur är. För någon vecka sedan var jag ganska irriterad och uppe i varv för att det krävdes ett marathonlopp runt husets alla korridorer för att kunna visa film. I mitt klassrum för dagen fanns en tv-vagn. Med tv och video. Suck. Jag hittar efter lite kreativitet en annan tv-vagn med sic! en dvd också. Glad i hågen drar jag med den till mitt klassrum, stoppar i filmen och vad händer? Inget.

Suck igen. Då flyttar jag runt scart och trycker och donar. Inget händer. Jag testar videon. Jodå, den fungerar. Detta sysselsätter mig en stund till innan jag ger upp när jag noterar att det ändå inte finns någon fjärrkontroll. Att välja språk kan bli klurigt utan kontroll och manuell panel. Finns det kanske touchscreen på tv-apparater från 1985?

Jag kör tillbaka tv-vagnen. Och där stöter jag på en kollega som villigt byter klassrum med mig så att jag kan använda dvd och kanon där. Äntligen! Eller? Nej, där fungerar inte fjärrkontrollen och språk kan inte väljas. Tanken slår mig att eleverna kanske ska få tolka bildspråk i "Flyga drake" istället för att faktiskt förstå vad den handlar om. Men nej.




Som tur är har ju datorer nu för tiden en dvd inbyggd. Filmen stoppas in, språk väljs och sedan ska jag bara välja den funktionen i Media Player som gör att skärmsläckaren inte går på. Det går inte att välja. Den funktionen finns inte ens. Jag ber mina elever att gå fram och röra på musen vid jämna mellanrum. Det gör de naturligtvis, utom en gång då de glömde det. Då fick jag logga in igen, starta filmen från början och leta mig fram till där den stängdes av.

Kvällspasset skulle visa samma film men i en annan sal. Och jag orkar inte ens berätta hur struligt det var. Det var faktiskt ännu värre, eftersom all teknik fanns på plats och det ändå inte fungerade.

Min reflektion kring detta handlar inte om pedagogik ur elevperspektiv. Nej, jag funderar på hur lärare ständigt kan lämna saker trasiga utan att meddela eller försöka laga. Tror man att det finns en liten hustomte som på ren känsla går och byter ut gamla batterier? Eller är man rädd för att anses som oteknisk om man inte kan lösa saker? Varför är det ofta jag som städar kopieringsmaskinen efter andra?

En annan fundering är ju att det är klart att man är livrädd för Fronter och andra nymodigheter när man är van att all teknik ständigt är trasig.

Diskussionerna runt detta med en kollega slutade i att denne frågade varför jag ägnade en massa tid åt allt detta. Jag har många svar på den frågan, men det viktigaste måste väl ändå vara att jag ville visa just den här filmen för mina elever, eller?

En liten undersökning - avslutning

16 av 16 elever skulle titta på en inspelad lektion/föreläsning om den fanns på nätet. Och vi har inte ens en videokamera. Mia, min vapendragare, junijobben bara växer. Vi får börja prata om augustijobb istället. Och så har vi kollegor som undrar vad vi gör på jobbet när vi inte har några elever. Förhoppningsvis detsamma som ni gör i och med att ni jobbar fler timmar i veckan! Utveckling, om någon inte förstod.

Inte lika översvallande blev svaren på frågan om inlästa texter i Fronter. Fem skulle inte lyssna alls, medan övriga elva skulle lyssna i olika sammanhang. Elva av sexton är ändå övertygande nog. Och inläsning av texter ligger redan på listan över arbete i juni. Jag hoppas jag har ett headset då.

Jag kunde inte hålla mig utan var tvungen att fråga eleverna om de upplever att lärarna är kunniga inom IT-området. Jag vet, en väldigt riktad fråga. Men som avslutning på detta arbete vill jag att ni - mina läsare - gissar. Hur många svarade att lärarna absolut är kunniga? Hur många svarade att vi är det men inte samtliga av oss? Hur många svarade att någon enstaka av oss är det? Hur många svarade att de inte trodde att lärarna var särskilt bra på IT?

En liten undersökning - del 4

Den kanske mest intressanta frågan att få besvarad, var frågan om hur ofta eleven använder Internet i skolarbetet. Återigen fick jag ändra min inre bild av den faktiska världen.

Av de 16 svaren är det bara två som använder Internet varje gång de pluggar. Resultatet hade blivit än mer intressant om jag också vetat vad de läser utöver min svenska. Hälften dock, använder Internet ofta och resterande sex personer gör det ibland. De två svarsalternativen Någon enstaka gång och Aldrig stämde alltså inte in på någon elev. Så där fick jag rätt i mina tankar, men jag hade absolut förväntat mig att flera använde Internet i ännu högre grad.

Lika intressant är ju självfallet vad eleverna använder på Internet. Den frågan hade inga svarsalternativ utan eleverna fick själva ange vad de använder. I särklass står ju Google med 14 omnämningar. De övriga två har inte svarat alls på frågan! Och där kändes som mina tidigare inlägg om iGoogle och Google-tänkande blev än mer berättigade. Google är större än vi anar!

Hack i häl kommer msn med 13 omnämningar. På några ställen finns tillägget att det är denna funktion man använder för att hålla kontakt med folk. 13 av 16. Och vi skickar e-post... Jag använder inte msn. Jag vet en kollega som gör det, jag gissar att hon har kontakt med elever där också. Något att ta efter? Eller sitter kanske redan massa kollegor och gör detta? Då kanske vi inte behöver en e-postfunktion i Fronter?

Sedan följer ett stort hopp till YouTube, Facebook och Wikipedia som får fem, fyra respektive tre omnämningar var. Tidningar nämns av två elever. Shoppingsajter och diskussionsforum får också två omnämningar vardera.

Och vilka slutsatser ska vi dra av detta? Ingen aning faktiskt. Förmodligen att definitionen av Internet är betydande i sammanhanget. Alla elever har svarat på frågorna via Fronter men bara en har tolkat det som att använda Internet!

En liten undersökning - del 3

Min tredje fråga till eleverna var huruvida de har använt YouTube i skolarbetet. YouTube - Broadcast Yourself. YouTube är ju roligt inte minst, men också väldigt lärande eftersom så vansinnigt mycket läggs ut.

Tre förstod inte ens hur tanken var, tio hade aldrig tänkt på att man kan använda YouTube på det sättet. Två har använt det ett någon gång medan en elev har använt det flera gånger.

Och hur ska jag tänka nu? Är vårt undervisningsmaterial så fastlagt att det inte går att komplettera med annat? Är kursernas ramar så fyrkantiga att inget annat får plats? Eller har kanske elevernas källkritiska tänkande utvecklats? Eller är kanske YouTube i första hand något man roar sig med och inte vill "förstöra" med att blanda in skolarbetet?

Ja, frågorna är fler än svaren. Och den största frågan är ju vad YouTube skulle kunna användas till i pedagogiska sammanhang. Det ovan nämnda källkritiska tänkandet behöver ju alltid utmanas. När jag och eleverna övade argumentation skulle vi absolut ha kunnat titta på en debatt. Jag är inte så hemma på YouTube, men det finns säkert författare som presenterar sig, föreläsningar som filmats, dikter som läses upp och så vidare. I andra ämnen finns andra möjligheter. Jag ska nog be eleverna att hitta lämpliga filmer - delaktighet, källkritik och lärande - allt i ett!

En liten undersökning - del 2

Den andra frågan som de 16 eleverna besvarat är om de använder Twitter.Twitter: What are you doing? Och varför frågar jag då det? Jo, av ungefär samma anledning som jag undrade om Facebook. Men också för att det är ganska hett, nämns överallt och du kan också följa kändisars mikrobloggande på Twitter utan deras medgivande (något som inte funkar på Facebook).

Ingen av eleverna använder Twitter. Sex har hört talas om det och tio stycken har aldrig hört talas om det. Och här kommer mina - och säkert många kollegors - fördomar på skam. Vi pratar om elevernas Internet-kunskaper som bättre än våra. Men hur får man reda på aktualiteter på nätet? Jo, ofta via övrig media. Tidningar (både i pappers- och nätform naturligtvis) och radio pratar om Twitter. Kan jag således göra tolkningen att många elever inte använder den typen av media? Ja, tyvärr drar jag den slutsatsen. Eller tyvärr förresten? Det är ju bara ur mitt perspektiv som radio och dagstidningar är en nödvändighet. Förmodligen inte dessa elevers perspektiv.

Själv hörde jag talas om Twitter för första gången på Mix Megapols morgonprogram med Adam Alsing, Gry Forsell och Anders Timell som numera är garvade twittrare. Och de är ju i min ålder, kanske lite till och därmed kanske också hopplöst föråldrade för de som är ett par och tjugo.

Det ska bli spännande att se om Twitter också kommer i de yngre grupperna eller om olika verktyg passar för olika typer av människor. Det låter väl inte helt långsökt?

En liten undersökning - del 1

Av ren nyfikenhet gjorde jag en liten undersökning bland mina elever. Varje vecka får de göra en kortare övning i Fronter för att jag vill att de aktivt ska använda lärplattformen. Här passar jag också på att öva sådant som inte hinns med på lektionerna eller fråga saker som jag gärna vill ha kvar svaren på (som mål med kursen och sådant). Och vad kunde passa bättre än att stilla min nyfikenhet lite vad gäller elevernas Internet-användning. För även om Fronter är det jag ska använda nu, kan det väl vara på sin plats att kolla om det finns annat som eleverna redan använder och kanske kan tas med in i lärandet?

16 av eleverna har besvarat frågorna och det är fler än som vanligtvis fullföljer dessa veckoruppgifter Dessutom kom svaren in snabbare än vanligt. Vad kan det bero på? Dels att ämnet intresserar dem, dels att frågorna går snabbt att besvara och egentligen inte kräver något större tankearbete. Och det är säkert skönt som omväxling.

Först frågade jag om de använder Facebook. Välkommen till Facebook! | Facebook Varför vill jag veta det? Jo, både för att jag använder det själv men också för att Facebook finns med i många mediasammanhang. Alla 16 vet vad Faceboook är för något. Två använder FB varje dag, sex ibland, tre har ett konto men använder det nästan aldrig och fem stycken uppger att de inte är intresserade av det. Hälften kan alltså beskrivas som aktiva Facebook-användare. Det tåls att tänka på. Här finns ett sätt att dela information i form av texter, bilder, film och vad du kan tänka dig. Som eleverna redan kan.

Det andra jag tänker på är att FB ger en viss vokabulär till de som använder det. Till exempel vet alla vad en vän är för något. Men en vän på FB är inte detsamma som en vän i verkligheten. Dessutom skriver man ofta lite förtäckt, till exempel kallar jag inte mina barn vid namn utan de heter bebisen och femåringen. För att synas (och det är väl alltid det som det handlar om?) gäller det att formulera sig lite vasst och vitsigt. Och det vet ju många i min ironiska generation att det är svårt att släppa taget om ironin när den väl inträtt i livet.

Och jag som FB-användare förutsätter att andra - framför allt de som är yngre än jag själv - kan denna vokabulär. Men om bara hälften förstår vad jag pratar om är jag definitivt ute på hal is.

Ödmjukhet

Nu ska jag generalisera - big time. Men även stora generaliseringar innehåller visst mått av sanning och du som läsare får själv avgöra om du vill ta åt dig eller inte. En liten hint bara, om du blir irriterad så är det nog för att det träffar rätt.

Pedagoger saknar ödmjukhet.

När en skolledning tar ett beslut är det alltid fel. För skolledningen är inte pedagoger och vet således inte vad de pratar om. Annan kompetens eller andra perspektiv är inte värda att beakta. Om pedagogernas brist på ödmjukhet berodde på att de alltid satte eleverna i fokus, skulle detta vara lättare att hantera. Men så är inte fallet. Pedagogernas fokus är dem själva.

Om en elevgrupp besitter viss kunskap (till exempel vad gäller teknik) och det skulle passa dem att använda det i sitt lärande, vet de inte heller vad de pratar om. För de är inte pedagoger. Pedagogen vet alltid bäst och således vet pedagogen också om teknik skulle vara ett lämpligt hjälpmedel för den enskilde eleven eller inte. Och ofta är det inte som passar, för pedagogen vet att det sättet han eller hon de senaste tjugo åren bedrivit sin undervisning på är den rätta för... ja, det skulle ju stå eleven här men jag kastar ut hakan och menar att undervisningen är bäst för pedagogen.

I mina kurser tappar jag ofta de svagaste eleverna. Ibland glömmer jag bort mig - jag är ju pedagog för guds skull - och sträcker på mig för alla MVG jag får sätta. Istället borde jag öva ödmjukhet och använda min tid till att fundera hur jag måste lägga upp min undervisning så att den också passar de jag vanligtvis tappar på vägen.

Och om jag hade ännu mer mod, kunde jag också diskutera semestertjänst kontra ferietjänst under denna rubrik också. Men jag har bara en haka, och jag gillar faktiskt den.

Kommentarer

Nu kan även ni som inte har ett Google-konto kommentera mina inlägg. Det vore roligt att höra hur ni som är mina kollegor tänker!

Och jag har börjat att twittra. Såklart.

Kursträff två

Så har jag varit i Lindesberg igen. Förmodligen var det vädret, men denna gång lade jag märke till hur vackert Masugnen ligger. Det var trevligt att upptäcka det.

Om jag var lyrisk efter första träffen, är jag i dag lite ... ja, inte lyrisk. Lärarna var lika bra denna gång, så även det som avhandlades. Men sedan sist har jag insett alla begränsningar i tid och teknik och kan därför inte kasta mig över det med samma entusiasm som sist.

Men för att sammanfatta dagen var det på förmiddagen Fronter. Jag visste innan vad som skulle behandlas och var således beredd på att jag redan kunde det mesta. Så blev det också, men därmed inte sagt att tiden var bortkastad. Att se Ann Gustafssons upplägg var intressant, eftersom jag själv ska förmedla dessa kunskaper till kollegor och i viss mån elever. Mina kurskollegors frågor bidrog också till att öka förståelsen för vad mina kollegor på Komvux kan tänkas fundera över. Man blir ju så snabbt hemmablind och tycker att allt är solklart. Tänk så fort det gick att glömma alla svordomar jag spred runt mig när jag började bygga i Fronter!

Dessutom fick jag av Ann och min trevliga bordsgranne lite tips på hur jag kan lösa problemet med att ge eleverna individuella startdatum vid hemprov. Vi får se vad min kollega Mia tycker om förslagen. Det blir inte optimalt, men i alla fall bättre. Eller som den andra utbildaren idag, Robert Andersson, säger: "Good enough".

På eftermiddagen jobbade vi med Adobe Presenter som är ett insticksprogram till Power Point. Det gör presentationen levande och mer tilltalande. Det finns flera pedagogiska finesser med det hela. Jag hoppas att jag hinner testa detta - kanske ska jag spara mina 30 dagars testversion till juni när kollegor och elever försvunnit ut i sommarvärmen. Och det blir ju hemmajobb - jag kommer nog inte kunna använda det heller på jobbdatorn. Jag är glad att jag har beställt snabbare bredband, även om det kanske skulle bekostas av farbror kommunen ;).



Om jag gillar Adobe Presenter (och om ovan nämnda Mia också gör det förstås, hon kommer inte att komma undan något av det jag inspireras av på kursen) borde 1200 kronor för en licens kännas överkomligt. Men jag vill också hinna kolla på Prezi. Och på... Och på... Och på...

Vad skulle Google göra nu?

I lördagens Latte-bilaga (till Nerikes Allehanda) fanns för ovanlighetens skull något som fångade mitt intresse. Det var en artikel med titeln Vad skulle Google göra nu?.

Artikeln bygger på en intervju med it-profeten Jeff Jarvis som är ständigt aktuell, men just nu aktuell med boken What would Google do?. Där förespråkar han en mindre hemlig och mer kundvänlig företagsattityd och använder i intervjun Saab som exempel. Om de lät folk delta i utvecklingsprocesserna av nya bilmodeller skulle också de bilarna säljas till de människorna. Istället stänger Saab in sig med massor av hemlighetsmakeri runt skapandet.




Många avfärdar Jeff Jarvis som alltför vild i sina idéer, men faktum är att han via sitt aktiva bloggande bland annat lyckades skapa en bloggbävning (återigen ett fantastiskt ord!) mot företaget Dell, vilket ledde till att när man googlade på Dell kom Jarvis blogg upp som första träff. Måste det tilläggas att Dell bemötte kritiken till Jarvis fördel?

BuzzMachine

Kopplingen må ses som långsökt, men kanske måste också Komvux i Örebro jobba in lite googletänkande? Jag avrundar denna lilla reflektion av ett citat av nämnde it-profet:

Somliga lever i förnekelse och vill försvara den värld som en gång fanns. Det är nog en ganska mänsklig, men inte desto mindre ohållbar, reaktion. För den som inte förändras kommer att förgöras. Vad man tycker om utvecklingen är egentligen irrelevant.

Som kuriosa kan också sägas att Jarvis twittrar frenetiskt. Han anses vara en av världens 100 mest inflytelserika mediepersonligheter och ägnar sig åt sådant trams ;).

Ett scenario

En ny elev har sökt till Komvux i Örebro. Hon ska läsa engelska, svenska, samhällskunskap och matematik. Heltid, med andra ord, kanske till och med mer än heltid.

På terminens första dag får hon ett användarkonto till Komvux egen hemsida. Dit kommer hon att gå många gånger de närmsta tjugo veckorna. Varför det? Jo, för där finns nästan allt hon behöver utöver lärare och kurslitteratur för att klara sina studier. I ett par ämnen har hon också läraren digitalt och kurslitteraturen inbakad i Fronter.

Den sida hon nu har tillgång till innehåller fakta om Komvux. Där finns information om skolan. Här ligger en gadget till bibliotekets bokkatalog och hon kan söka direkt. Hon kan också logga in på Fronter direkt från den sidan, också via gadget. Med hjälp av feeds kan hon också se om lärarna skrivit några nyheter eller meddelanden i Fronter.

Självklart finns här också veckans lunchmeny som är klickbar för att hon ska kunna se ingredienser och näringsinnehåll.

För skolarbetet finns här också (som gadgets då) NE, Alex och Google.

Men det bästa av allt är att hon själv kan bygga om sidan så att den passar just henne. Hon väljer att koppla sin e-post till startsidan men också en översättare som hon tycker är bra att ha när hon jobbar med engelskan. Ett särskilt stavningsprogram för dyslektiker använder hon mycket och lägger också här.

Ja, det blev ganska mycket på den här elevens anpassade webbsida så hon tar bort lunchmenyn eftersom hon inte ens bor i Örebro utan läser helt på distans.

iGoogle

Detta är en smärre revolution för mig. Nu händer det något som förändrar mitt internetanvändande och följaktligen mina pedagogiska funderingar hur tekniken ska användas optimalt.

iGoogle

Tanken är, som jag tolkar det, att du skaffar en egen iGoogle-sida och bygger om den efter behag. Du lägger den som startsida (om du inte jobbar på Örebro kommun förstås, då gör du det på din dator hemma), och det kallas också "customized homepage". På iGoogle samlar du det som du använder Internet till: e-post, bloggar, nyheter, YouTube, Google Maps, väder och allt vad du kan tänkas använda frekvent. Detta görs med gadgets och många finns färdiga att bara välja.

YouTube - How to Use iGoogle : What are Gadgets in iGoogle?

Nu kommer alltså informationen till mig, istället för att jag ska söka efter den. På min egen iGoogle har jag nu bland annat Facebook, ett par bloggar jag följer, NA, aktuellt väder för Örebro, You Tube och annat i form av gadgets och feeds.

Vad är feeds och hur använder jag dem?
En feed är en regelbundet uppdaterad sammanfattning av webbinnehåll tillsammans med länkar till fullständiga versioner av det innehållet. När du prenumererar på en feed för en viss webbplats genom att använda en feedläsare, får du en sammanfattning av nytt innehåll från den webbplatsen.

Så i mitt nästa inlägg måste jag ju diskutera hur detta skulle kunna användas i undervisningen? Kan vi kanske genom detta tankesätt hjälpa eleverna att sortera i informationsflödet?

IT-fri lördag?

Lördagen bjöd på strålande väder och vad kan vara en bättre förutsättning för en datafri dag än just solsken?

Sagt och gjort, jag bestämde mig på morgonen att just denna dag skulle vara IT-fri. Det är ju ingen match, eller?

Förmiddagen avlöpte utan en tanke på mejl, blogg eller bankärenden. Istället njöt jag av familj och trädklippning.

Vid lunchtid började den virutella världen göra sig påmind - datorn står fullt synlig på matbordet och är sällan så mörk och avstängd som denna dag. Men skam den som ger sig. Ett leende mot barnen och surfsuget försvann.

Framåt eftermiddagen bar det av i bilen för att ta en skogspromenad med en god vän. Av ohängd vana åkte mobilen fram och aj så enkelt det var att ta genvägen till e-posten och klicka på Skicka & ta emot. Jag försökte envist övertala mig själv att detta inte var ett avsteg från planen, men där vann samvetet över argumenten. Nåja, en gång är ingen gång.

Efter en njutbar stund i Karslunds vackra omgivningar följde vännen med hem och vi diskuterade bildspelet jag gjort innehållande minstingens dopbilder. Och som jag trott, hade animeringarna inte följt med när mejlet löstes upp i intet uppe bland molnen och sedan samlades ihop i hennes inkorg. Så då var jag ju tvungen att slå på datorn för att visa henne. Eller hur?

Och när datorn ändå var på, försvann hämningarna och alla mina IT-kompisar skulle kollas av.

Sensmoral? Ja, jag vet faktiskt inte. Är jag för IT-beroende? Eller måste jag avstå om det inte är något problem? Vem avgör vad som är problem och inte? Kanske femåringen som har sagt på dagis att mamma är bra på att jobba (vilket är vad han tror att jag gör när jag sitter vid datorn)? Ja, kanske är det han som avgör det.

Twitter - eller var det Flutter?

För er som inte vet, är Twitter en mikroblogg där man skriver vad man gör på max 140 tecken. Grundtanken är att man ska svara på frågan: What are you doing? Och så kan man följa andra twittrare, det finns många kändisar att välja på.

Twitter låter för många som ett skämt. Och visst kan man undra om det är så intressant när och var jag dricker mitt kaffe, så filmen nedan är onekligen underhållande.

Ändock, måste jag tillstå att jag verkligen får avstå. Jag menar, som facebookare (underbart ord!) blir jag sugen att testa, men tvingar mig själv att låta bli eftersom många sådana här saker verkar som ett gift. Man blir beroende. Å andra sidan tar det inte så mycket tid som golf.

För er som är nyfikna, kolla in filmen på twitter.com (jag lyckades inte få in filmen här, men den är verkligen kul - fantastisk engelska och underbara argument om varför just du behöver Twitter).

En annan reflektion runt detta är språkbruket. På noll sekunder - ungefär - har vi fått ett nytt verb i svenskan: att twittra. Det är vackert, tycker jag.


YouTube - Flutter: The New Twitter

Prezi

Nu har jag kollat in Prezi lite grann. Det är kanske inte det snyggaste verktyget i världen men om det är lika enkelt som instruktionsfilmen visar, då är det ju ett alternativ till Powerpoint, som några upplever som krångligt. Min kollega Mia kommer förmodligen att gilla Prezi (om jag nu lyckas få en testversion på jobbets datorer, vilket är lättare sagt än gjort). Mia är kreativ och kan säkert få den att bli snygg till och med.

Powerpoint är bra för det mesta tycker jag, men jag blir ofta irriterad på att olika versioner inte kan spela upp det man lagt in. Om jag gör en presentation med animeringar i hemma på min dator, och sedan ska använda den i klassrummet, är animeringarna borta och enbart hela sidor visas. Den pedagogiska poängen faller ofta platt. Lärdom? Jobba inte hemma...

Men om jag hade jobbat hemma nu, hade jag testat att lägga in instruktionen om Prezi som film här. Nu får jag nöja mig med att kopiera in adressen här:
http://prezi.com/

Eller är finns det något annat sätt? Som gör länken klickbar till exempel (utan google toolbar som jag inte kan installera på jobbdatorn)? Alla tips välkomnas!

Ny look!

Jag kunde inte motstå att härma några kurskollegors bloggmall. Det ser mycket coolare ut med svart bakgrund. Dessutom gillar jag bättre när inläggen kommer till vänster i bloggen och det andra till höger.

Jag hoppas verkligen att nästa inlägg innehåller en film - det behöver mitt klick-självförtroende nu.

Web 2.0 i vardagen?

Det här inlägget skulle bli flashigt med filmer och sådant, men tekniken (!) hindrade mig. Och således blir alltså även detta inlägg en text ganska typisk för mig. Lång och pratig! Men håll till godo, det kan säkert vara värt att läsa ändå.

Man kan hävda att tekniken inte rör en. Man kan till och med, och med viss rätt, hävda att tekniken inte rör våra elever eller deltagare. Det är kanske så. Nu. För några.

På tidigt nittiotal skaffade min dåvarande pojkvän en mobiltelefon för att vi skulle kunna ringa när vi var i sommarstugan. Vi packade ner åbäket i bagageluckan. Det fanns inte på kartan att vi i dag, knappt 20 år senare, skulle ha minst en per skalle. Och att den till och med för många inte enbart är en telefon, utan också en kalender, dator, album och mycket mer. Och om någon hade sagt till mig att jag skulle tycka att det var viktigt hur min mobiltelefon såg ut och lät när den ringde, hade jag säkert slutat lyssna långt innan informationen gått fram.

Nu kan man också hävda att man egentligen inte behöver mobiltelefonen, man kanske inte ens har någon. För jag vet att det faktiskt går att leva alldeles utmärkt utan mobilen. Nu. För några.

Ändå, för de allra, allra flesta är mobiltelefonen en högst vardaglig pryl som alltid är med. För några av oss, är den nästan att likställa med en partner och för andra, lite mer sansade, är den ett praktiskt verktyg. Och tro mig, så är det med datorn också. Inte kanske lika många använder datorn i alla vardagliga situationer. För många är den fortfarande ett arbetsredskap. Men med symbiosen av telefon och datorn och med möjligheten att låta informationen strömma till en själv istället för att söka efter den själv, är det inte längre en avlägsen framtid vi pratar om. Det är nu. För väldigt många och för allt fler.

Därmed inte sagt att alla behöver allt. Och definitivt inte att detta är det enda vi behöver. Men det är ett faktum, tekniken finns i våra liv och det gäller att umgås med den, inte konkurrera med den.

Pedagogiskt mervärde

Oj, vad det snurrar runt i huvudet efter denna dag av spännande och inspirerande IKT. Jag har lagt mina anteckningar åt sidan och tänker återkomma till dem, lite i taget, fram till nästa träff. I dag blir det bara ett par reflektioner direkt ur minnet.

Först blev jag förvånad över hur många som köpt in Fronter. Om fler visste det, kanske det skulle vara lättare att börja använda plattformen?

Men det jag bär med mig mest av dagen är att jag känner mig som ett barn. Dels är det ivern, lusten att testa allt jag sett i dag. Dels är det känslan av att ju mer jag lär mig desto mindre kunnig känner jag mig. Hur ska jag kunna sortera i flödet? Jag påminns om ett citat ur Gamla tanter lägger inte ägg:

Jesus var tvungen att gå på vattnet eftersom motorbåten inte var uppfunnen på den tiden och eftersom han inte hade några simfötter. Motorn uppfanns av en som hette Bell. Han hade ett äpple på huvudet. MAJKEN 7 ÅR

Att kunna saker betyder inte att man förstår dem. Och ännu mindre har kunskap nog för att använda dem på rätt sätt. Och det är det som har fastnat mest i dag. Allt nytt man tillför vad gäller teknik måste ha ett pedagogiskt mervärde. Det måste generera en vinst för eleverna. Aldrig teknik för sakens skull. Eller ännu värre, teknik bara för att jag tycker att det är roligt. Den risken finns ju; att det redan har hänt och kanske händer igen. Men från och med nu ska jag påminna mig själv om det mycket enkla - all utveckling måste göras med elevernas lärande i fokus.

Hur ofta måste jag gå på kurs för att komma ihåg det?

Hur många plattformar har köpts in för att imponera på politiker?

Mitt första blogginlägg!

På måndag ska jag börja en kurs som heter Verktyg för lärande. I den ingår bland annat att blogga. Så det gör jag nu. Jag räknar med att jag skriver mitt nästa inlägg på måndag!