Mera kurs

Den här terminen har jag fått förmånen att lära mig massor av saker. Förutom det sedvanliga inhämtande av livets kunskaper i mötet med eleverna har jag ju också gått IKT-kursen i Lindesberg (som jag dock inte är färdig med). Jag ser fram emot lite tid i juni och augusti när jag ska titta lite mer på de tips som kommer därifrån.

Men i veckan som var fick jag också åka till Göteborg på en tvådagarskurs i hur man administrerar Fronter. Som småbarnsförälder såg jag nog mest fram emot att få sova en hel natt, men nu ett par dagar senare är det, som tur är, kursen som sådan som är det bestående från resan. (Men jag sov faktiskt nio timmar i sträck.)


Med bara två deltagare och en utbildare blev det en mycket intensiv kurs. Jag ville veta allt och förstå allt! Att jag aldrig lär mig, att det inte går att lära sig allt. Jag borde gå en kurs i hur man behärskar sig istället!

Nåväl, det blev förhoppningsvis mycket inhämtande av kunskap och just nu är det lite synd att jag inte har tid att sätta igång med detta direkt. Terminsslut pockar på uppmärksamhet och alla roliga prövningselever vill också ha betyg. Men även här ser jag fram emot ett par dagar i juni där jag kan fundera, reflektera och praktiskt kan ta itu med detta. Jag känner också ett stort behov av att ventilera med Bo, Olle och Inger. Och visst kommer Mia att få sin beskärda del, men hon ska bara få höra om allt det roliga som jag lärt mig. Det svårare och besvärligare ska hon få slippa!

Så, det är skönt att veta att jag inte behöver vara sysslolös när jag kommer till jobbet.

Du sköna maj

Maj är bedårande vackert och ack så välkommen. Men hysterisk.

Intressanta diskussioner hinner man i alla fall ha, som tur är. För någon vecka sedan var jag ganska irriterad och uppe i varv för att det krävdes ett marathonlopp runt husets alla korridorer för att kunna visa film. I mitt klassrum för dagen fanns en tv-vagn. Med tv och video. Suck. Jag hittar efter lite kreativitet en annan tv-vagn med sic! en dvd också. Glad i hågen drar jag med den till mitt klassrum, stoppar i filmen och vad händer? Inget.

Suck igen. Då flyttar jag runt scart och trycker och donar. Inget händer. Jag testar videon. Jodå, den fungerar. Detta sysselsätter mig en stund till innan jag ger upp när jag noterar att det ändå inte finns någon fjärrkontroll. Att välja språk kan bli klurigt utan kontroll och manuell panel. Finns det kanske touchscreen på tv-apparater från 1985?

Jag kör tillbaka tv-vagnen. Och där stöter jag på en kollega som villigt byter klassrum med mig så att jag kan använda dvd och kanon där. Äntligen! Eller? Nej, där fungerar inte fjärrkontrollen och språk kan inte väljas. Tanken slår mig att eleverna kanske ska få tolka bildspråk i "Flyga drake" istället för att faktiskt förstå vad den handlar om. Men nej.




Som tur är har ju datorer nu för tiden en dvd inbyggd. Filmen stoppas in, språk väljs och sedan ska jag bara välja den funktionen i Media Player som gör att skärmsläckaren inte går på. Det går inte att välja. Den funktionen finns inte ens. Jag ber mina elever att gå fram och röra på musen vid jämna mellanrum. Det gör de naturligtvis, utom en gång då de glömde det. Då fick jag logga in igen, starta filmen från början och leta mig fram till där den stängdes av.

Kvällspasset skulle visa samma film men i en annan sal. Och jag orkar inte ens berätta hur struligt det var. Det var faktiskt ännu värre, eftersom all teknik fanns på plats och det ändå inte fungerade.

Min reflektion kring detta handlar inte om pedagogik ur elevperspektiv. Nej, jag funderar på hur lärare ständigt kan lämna saker trasiga utan att meddela eller försöka laga. Tror man att det finns en liten hustomte som på ren känsla går och byter ut gamla batterier? Eller är man rädd för att anses som oteknisk om man inte kan lösa saker? Varför är det ofta jag som städar kopieringsmaskinen efter andra?

En annan fundering är ju att det är klart att man är livrädd för Fronter och andra nymodigheter när man är van att all teknik ständigt är trasig.

Diskussionerna runt detta med en kollega slutade i att denne frågade varför jag ägnade en massa tid åt allt detta. Jag har många svar på den frågan, men det viktigaste måste väl ändå vara att jag ville visa just den här filmen för mina elever, eller?

En liten undersökning - avslutning

16 av 16 elever skulle titta på en inspelad lektion/föreläsning om den fanns på nätet. Och vi har inte ens en videokamera. Mia, min vapendragare, junijobben bara växer. Vi får börja prata om augustijobb istället. Och så har vi kollegor som undrar vad vi gör på jobbet när vi inte har några elever. Förhoppningsvis detsamma som ni gör i och med att ni jobbar fler timmar i veckan! Utveckling, om någon inte förstod.

Inte lika översvallande blev svaren på frågan om inlästa texter i Fronter. Fem skulle inte lyssna alls, medan övriga elva skulle lyssna i olika sammanhang. Elva av sexton är ändå övertygande nog. Och inläsning av texter ligger redan på listan över arbete i juni. Jag hoppas jag har ett headset då.

Jag kunde inte hålla mig utan var tvungen att fråga eleverna om de upplever att lärarna är kunniga inom IT-området. Jag vet, en väldigt riktad fråga. Men som avslutning på detta arbete vill jag att ni - mina läsare - gissar. Hur många svarade att lärarna absolut är kunniga? Hur många svarade att vi är det men inte samtliga av oss? Hur många svarade att någon enstaka av oss är det? Hur många svarade att de inte trodde att lärarna var särskilt bra på IT?

En liten undersökning - del 4

Den kanske mest intressanta frågan att få besvarad, var frågan om hur ofta eleven använder Internet i skolarbetet. Återigen fick jag ändra min inre bild av den faktiska världen.

Av de 16 svaren är det bara två som använder Internet varje gång de pluggar. Resultatet hade blivit än mer intressant om jag också vetat vad de läser utöver min svenska. Hälften dock, använder Internet ofta och resterande sex personer gör det ibland. De två svarsalternativen Någon enstaka gång och Aldrig stämde alltså inte in på någon elev. Så där fick jag rätt i mina tankar, men jag hade absolut förväntat mig att flera använde Internet i ännu högre grad.

Lika intressant är ju självfallet vad eleverna använder på Internet. Den frågan hade inga svarsalternativ utan eleverna fick själva ange vad de använder. I särklass står ju Google med 14 omnämningar. De övriga två har inte svarat alls på frågan! Och där kändes som mina tidigare inlägg om iGoogle och Google-tänkande blev än mer berättigade. Google är större än vi anar!

Hack i häl kommer msn med 13 omnämningar. På några ställen finns tillägget att det är denna funktion man använder för att hålla kontakt med folk. 13 av 16. Och vi skickar e-post... Jag använder inte msn. Jag vet en kollega som gör det, jag gissar att hon har kontakt med elever där också. Något att ta efter? Eller sitter kanske redan massa kollegor och gör detta? Då kanske vi inte behöver en e-postfunktion i Fronter?

Sedan följer ett stort hopp till YouTube, Facebook och Wikipedia som får fem, fyra respektive tre omnämningar var. Tidningar nämns av två elever. Shoppingsajter och diskussionsforum får också två omnämningar vardera.

Och vilka slutsatser ska vi dra av detta? Ingen aning faktiskt. Förmodligen att definitionen av Internet är betydande i sammanhanget. Alla elever har svarat på frågorna via Fronter men bara en har tolkat det som att använda Internet!